tisdag 6 september 2011

Jag har precis läst ut Keith Richards bok Livet. Vilket liv han har levt, och att han har överlevt är ju helt fantastiskt! Idag är han 66 år och håller fortfarande på och lever rock´n´roll-livet,  han är helt enorm.
1998, tror jag det var, så skulle Stones spela på Ullevi och jag lyckades inte få några biljetter och det var en ganska sur Karin som följde spänningen och pulsen som sakta höjde sig i Göteborg och resten av landet, men ibland har man tur! Det föll sig så att en arbetskompis hade två biljetter, en åt sig själv och en åt sin syster och dagen innan Stones skulle spela så kommer hon till mej och säger att jag kunde få hennes biljett, bara så där, jag frågade om hon inte var riktigt klok men det tyckte hon ju att hon var. I vilket fall som helst så var jag  nu innehavare av en biljett som skulle ge mej inträde till ett av världens bästa band, VILKEN LYCKA! Det enda grumset i lyckobägaren var ju att jag skulle få gå ensam, eller ihop med systern som jag inte kände, men jag menar det fick man ju stå ut med, eller hur? Dagen efter skulle dom spela och jag var ute i löjligt god tid, inne på Ullevi letade jag upp min plats, ganska bra läge, inte för långt bort. Jag satt där en bra  stund och klockan började närma sig KLOCkSLAGET!
Då kommer dom in, först Keith och sedan dom andra....dom satte igång och spelade och det var såååå bra! När dom sista tonerna av Brown Sugar tonade ut och man för länge sedan hade ställt sej upp i bänkarna förmedlade basen suggestiva rytm att nu var det dags för HONKY TONK VOMAN, då mina vänner gick alla där inne på Ullevi loss och allting var så jäkla magiskt som det bara kan bli på en riktigt bra rock-konset med Stones! Man glömmer aldrig en sån show, aldrig någonsin, magiskt! Underbart!
Om jag nu ska försöka knyta ihop säcken här med att säga-försök låna eller köp Keith Richards självbiografi, den tar dej med på spelningar överallt i världen, berömmelsen, knarket, Brian Jones död, kärleken i hans liv, isoleringen och missbruket, äktenskap, uppbrott-han  döljer ingenting-köp den, läs och njut!
                                                           Kram.

1 kommentar:

  1. Men Karin! Jag var också där:-)) Helt super! Såg dom på Råsunda också en gång för längesen. Sånt man aldrig glömmer........KRAM!

    SvaraRadera