Bra dagar och dåliga dagar.

I dag har det varit en sån där dag som från början blev bra, och då måste man vara tacksam och glad! Jag har nämligen något som kallas för panikångest och som gör att jag vissa dagar inte har ett dugg lust att vara med! Tänk dej att du ligger fastbunden på ett tågspår och du ser tåget komma närmre och närmre.... så känns panikångest, och vad du än håller på med, var du än befinner dej, i vilket ögonblick som helst så kommer den bara och man har inte en jäkla chans att komma undan!
Det är inte bara så att man har själva sjukdomen att brottas med, man måste också brottas med alla som inte förstår vad det handlar om, man måste förklara varför man inte kan göra vissa saker som är självklara för andra, men man kan inte begära att dom ska förstå, det är en tyst sjukdom, inget som man pratar om! Vissa dagar kan jag inte ens gå till affären för rädslan att jag ska falla ihop i en skramlande hög i ett panikångestanfall och ligga där och vara säker på att jag ska dö, och eftersom jag redan vet det innan så har jag redan skapat ett anfall innan jag ens är där! Det blir en ond cirkel!
Vissa människor tycks tro att panikångest och deppressioner är synonymt med att man borde lobotomeras, och det är lite komiskt för nästan alla som har panikångest tänker mycket, skriver mycket och är konstnärliga av sig-det har vi gemensamt, vi med ångest, och det kan väl inte vara ett dåligt gäng? Eller hur?
Jag har lärt mej att leva med det, ja vad har jag för val? Jaja, jag förstår vad ni tänker-men det är inte aktuellt! Jag är alldeles för positiv som person för att låta eländet ta över hela mitt liv! Nix det är inte min grej!
Det viktigaste är att försöka prata om det-att få mina medsystrar och bröder som lider i tysthet att lära sig leva med det. Dessutom kan vi stötta varandra! Eller hur?
Med min blogg vill jag skriva om sådant som berör, det gäller inte bara sjukdom. Jag är politiskt intresserad och kommer att skriva om det också, jag är en obotlig kommunist men jag respekterar andras åsikter, det är viktigt att göra det!/Kram