Lycka♥

 är Lycka

Idag när jag satt och funderade över vad jag skulle skriva om så kom jag att tänka på ordet Lycka och vad det innebär att känna sig lycklig. Man kan ju känna sig nöjd eller förnöjsam, är det lycka, jag tycker det, om man på kvällen när man har gjort sitt och kan sätta sig ner och känner sig nöjd med vad man har åstadkommit under dagen så tycker jag nog att det är lycka.
Att jag kom in på det här ämnet idag beror på att jag hittade en gammal poesibok från 1972, och jag blev så rörd när jag bläddrade i den. Min söta kusin Kerstin har präntat ner, med teckning och allt, hon  har skrivit; Minne!
Rosor äro röda
violer äro blå
smultron äro söta
KARIN likaså. Datum 25/12-72 och ett tillägg;
Hej då kära Karin.
Är det inte för gulligt? Man kan inte låta bli att bli lycklig. En annan kusin som har skrivit är Fredrik, han visste tydligen att jag för tillfället var kär i Anders som bodde på samma gata så han har skrivit; Minne!!!!
Hoppas inte Karin får ånger
ersnär hon ser
Anders i blommiga kalsonger....
Din kusin Fredrik den 2/11-73. Jag blir alldeles tårögd för Anders finns inte längre bland oss och jag kan inte låta bli att tänka på hur lycklig den tiden var. Killen med stort K har också skrivit; Minne!
Jag kommer inte på någon vers
men detta kan ju va ett minne från mej!
Sven den 20/8-75.
Fem år senare fick vi en liten son tillsammans, tänk om man hade vetat.... Jag kan se att det är runt 1975 som vi slutade att skriva i poesiböcker, då var det barnsligt och vi fick andra intressen, långhåriga killar, cigg, mopeder, musik och såna saker som var VIKTIGA! Det är också underbara minnen, och när man tittar bakåt så ser man att man har många lyckliga minnen, så många att de hjälper en igenom dom lite sämre stunderna i livet.
En klasskamrat och även granne till mej har skrivit i min poesibok;
Minne!
Tänk om femton år ännu
sitter kanske du som fru.
Stel och präktig och
förnäm,
bjuder mig på sylt och kräm. Din kamrat Lisette den 10/2-72.
Det skulle aldrig bli på det sättet, men det visste vi inte då, vi var små oförstörda barn och vi var lyckliga, 1972 såg framtiden ljus ut för oss alla. Ingenting tydde på något annat! Absolut ingenting!
                  Kram.